Back again!
I söndags landade jag på orlandos flygplats efter att (faktiskt) "bara" ha rest i ungefär 15 timmar. Ingenting om man jämför med hur det har varit... :)
Några tårar sprutade när jag sa hej då till lilla mamma och resten av familjen. Men så fort jag landade kände jag hur glad jag var att vara tillbaka här igen. Det var David som kom och hämtade mig på flygplatsen och det var galet roligt att se honom igen..=) synd att han åker hem till Sverige snart!
Sötaste Lina ringde david kanske 3 gånger för att höra om vi var på väg hemåt från flygplatsen. Åhh vad underbart de var att äntligen se henne igen, ren lycka!
Sen tog jag mig ner till Brett (den jäveln) som redan räknat ut att jag var på väg genom att översätta vad jag skrivit till alla på facebook genom nått lexicon på nätet.
Hur som helst har jag nog aldrig sett nån så lycklig som han var just när han såg mig.. Fan vad det suger att vi nog inte kommer hinna träffas nått överhuvudtaget på hela sommaren..... Vi har ungefär en månad kvar tillsammans innan han åker tillbaka till New York. Suck!
Måndagen blev ganska så lugn, var till thaistället i Deland med David, Andre och Lovisa. Ucsh, sushi är ju som en drog! I tisdags blev det som alltid bowling med fortsatt partaj på Traders, en snicker eller två kanske det dessutom blev, mums!Eftersom det är Daytonas "bike week" och Trader Jacks är en känd bikebar var det ganska så mycket folk där. Mest motorcykel gubbar är klart... Dessutom träffade jag underbara söta Emelia idag igen. Hon hade äntligen kommit på ett plan från Jersey ner hit.. Å sånt kramkalas det blev!
Igår var jag och Brett och såg lite av bike weekens traditionella"cole slaw" brottning. = halvfeta tjejer som brottas iklädda bikini i en enorm bytta med cole slaw. Vidrigt, haha! Där mötte vi Bretts vän Chad som "jobbar" som bullrider. Han var full och glad!
Idag blev det helgod mat från vår kock lina samt ett par glas vin, mumms!
Så har min vecka sett ut än så länge, har inte hunnit fixa naglarna än och idag blev det lina som fick åka och handla åt mig för jag jobbade... Så, jag har haft ullt upp hela veckan med andra ord! Men imorgon då jäklar ska dom fixas, nya naglar får det bli =)
Några tårar sprutade när jag sa hej då till lilla mamma och resten av familjen. Men så fort jag landade kände jag hur glad jag var att vara tillbaka här igen. Det var David som kom och hämtade mig på flygplatsen och det var galet roligt att se honom igen..=) synd att han åker hem till Sverige snart!
Sötaste Lina ringde david kanske 3 gånger för att höra om vi var på väg hemåt från flygplatsen. Åhh vad underbart de var att äntligen se henne igen, ren lycka!
Sen tog jag mig ner till Brett (den jäveln) som redan räknat ut att jag var på väg genom att översätta vad jag skrivit till alla på facebook genom nått lexicon på nätet.
Hur som helst har jag nog aldrig sett nån så lycklig som han var just när han såg mig.. Fan vad det suger att vi nog inte kommer hinna träffas nått överhuvudtaget på hela sommaren..... Vi har ungefär en månad kvar tillsammans innan han åker tillbaka till New York. Suck!
Måndagen blev ganska så lugn, var till thaistället i Deland med David, Andre och Lovisa. Ucsh, sushi är ju som en drog! I tisdags blev det som alltid bowling med fortsatt partaj på Traders, en snicker eller två kanske det dessutom blev, mums!Eftersom det är Daytonas "bike week" och Trader Jacks är en känd bikebar var det ganska så mycket folk där. Mest motorcykel gubbar är klart... Dessutom träffade jag underbara söta Emelia idag igen. Hon hade äntligen kommit på ett plan från Jersey ner hit.. Å sånt kramkalas det blev!
Igår var jag och Brett och såg lite av bike weekens traditionella"cole slaw" brottning. = halvfeta tjejer som brottas iklädda bikini i en enorm bytta med cole slaw. Vidrigt, haha! Där mötte vi Bretts vän Chad som "jobbar" som bullrider. Han var full och glad!
Idag blev det helgod mat från vår kock lina samt ett par glas vin, mumms!
Så har min vecka sett ut än så länge, har inte hunnit fixa naglarna än och idag blev det lina som fick åka och handla åt mig för jag jobbade... Så, jag har haft ullt upp hela veckan med andra ord! Men imorgon då jäklar ska dom fixas, nya naglar får det bli =)
Tillbaka till staterna! =)
Imorgon klockan 9 på morgonen lyfter planet som tar mig tillbaka till det vansinnigt konstiga men samtidigt så fantastiska landet USA.
Brett vet ingeting om att jag kommer tillbaka, lite små skoj. Nästan så man skule vilja ta kort på hans min när han ser mig... "Alla" vet att jag kommer tillbaka förrutom han.
Idag bev det en sista lång och mysig ridtur med underbara mamma. FY åt helvete vad jag kommer sakna henne, och alla andra också för den delen. Var precis i stallet och sa god natt till alla hästarna. Fällde nån tår och hoppades att alla skulle stå där även nästa gång jag kliver in där..... Känns som att det måste vara mycket lättare att åka iväg på obestämd tid om man "bara" har en familj och kompisar att säga hej då till. Jag har ju ett helt stall fullt med hästar jag älskar och bryr mig om att säga adjö till och massa katter och en underbar hund. Dom fattar ju inte att det är ett hej då. Dom är ju bara glada för den extra kärleken jag ger dom.
Jobbigast är det nästan att säga hej då till Picasso, vår fina, fina hund. Han är en schäfer och 14 år gammal. Skulle han vara vid liv nästa gång jag kommer hem är det nästan ett mirakel. Han älskar mig och jag älskar honom, haha. Men han vet ju inte att vi förmodligen inte ses igen, hur berättar man det? Helt omöjligt! Fast jag har märkt på honom att han har fattat att det är nått i görningen...han är alltid i närheten av mig, så fort han har chansen lägger han sig bredvid mig. Så söt.
Ja, hej då Sverige, familjen och alla mina vänner. Vi MÅSTE ses igen.
Nu ska jag fortsätta "livin the dream".
Hej så länge!
Brett vet ingeting om att jag kommer tillbaka, lite små skoj. Nästan så man skule vilja ta kort på hans min när han ser mig... "Alla" vet att jag kommer tillbaka förrutom han.
Idag bev det en sista lång och mysig ridtur med underbara mamma. FY åt helvete vad jag kommer sakna henne, och alla andra också för den delen. Var precis i stallet och sa god natt till alla hästarna. Fällde nån tår och hoppades att alla skulle stå där även nästa gång jag kliver in där..... Känns som att det måste vara mycket lättare att åka iväg på obestämd tid om man "bara" har en familj och kompisar att säga hej då till. Jag har ju ett helt stall fullt med hästar jag älskar och bryr mig om att säga adjö till och massa katter och en underbar hund. Dom fattar ju inte att det är ett hej då. Dom är ju bara glada för den extra kärleken jag ger dom.
Jobbigast är det nästan att säga hej då till Picasso, vår fina, fina hund. Han är en schäfer och 14 år gammal. Skulle han vara vid liv nästa gång jag kommer hem är det nästan ett mirakel. Han älskar mig och jag älskar honom, haha. Men han vet ju inte att vi förmodligen inte ses igen, hur berättar man det? Helt omöjligt! Fast jag har märkt på honom att han har fattat att det är nått i görningen...han är alltid i närheten av mig, så fort han har chansen lägger han sig bredvid mig. Så söt.
Ja, hej då Sverige, familjen och alla mina vänner. Vi MÅSTE ses igen.
Nu ska jag fortsätta "livin the dream".
Hej så länge!
