Tillbaka till staterna! =)
Imorgon klockan 9 på morgonen lyfter planet som tar mig tillbaka till det vansinnigt konstiga men samtidigt så fantastiska landet USA.
Brett vet ingeting om att jag kommer tillbaka, lite små skoj. Nästan så man skule vilja ta kort på hans min när han ser mig... "Alla" vet att jag kommer tillbaka förrutom han.
Idag bev det en sista lång och mysig ridtur med underbara mamma. FY åt helvete vad jag kommer sakna henne, och alla andra också för den delen. Var precis i stallet och sa god natt till alla hästarna. Fällde nån tår och hoppades att alla skulle stå där även nästa gång jag kliver in där..... Känns som att det måste vara mycket lättare att åka iväg på obestämd tid om man "bara" har en familj och kompisar att säga hej då till. Jag har ju ett helt stall fullt med hästar jag älskar och bryr mig om att säga adjö till och massa katter och en underbar hund. Dom fattar ju inte att det är ett hej då. Dom är ju bara glada för den extra kärleken jag ger dom.
Jobbigast är det nästan att säga hej då till Picasso, vår fina, fina hund. Han är en schäfer och 14 år gammal. Skulle han vara vid liv nästa gång jag kommer hem är det nästan ett mirakel. Han älskar mig och jag älskar honom, haha. Men han vet ju inte att vi förmodligen inte ses igen, hur berättar man det? Helt omöjligt! Fast jag har märkt på honom att han har fattat att det är nått i görningen...han är alltid i närheten av mig, så fort han har chansen lägger han sig bredvid mig. Så söt.
Ja, hej då Sverige, familjen och alla mina vänner. Vi MÅSTE ses igen.
Nu ska jag fortsätta "livin the dream".
Hej så länge!
Brett vet ingeting om att jag kommer tillbaka, lite små skoj. Nästan så man skule vilja ta kort på hans min när han ser mig... "Alla" vet att jag kommer tillbaka förrutom han.
Idag bev det en sista lång och mysig ridtur med underbara mamma. FY åt helvete vad jag kommer sakna henne, och alla andra också för den delen. Var precis i stallet och sa god natt till alla hästarna. Fällde nån tår och hoppades att alla skulle stå där även nästa gång jag kliver in där..... Känns som att det måste vara mycket lättare att åka iväg på obestämd tid om man "bara" har en familj och kompisar att säga hej då till. Jag har ju ett helt stall fullt med hästar jag älskar och bryr mig om att säga adjö till och massa katter och en underbar hund. Dom fattar ju inte att det är ett hej då. Dom är ju bara glada för den extra kärleken jag ger dom.
Jobbigast är det nästan att säga hej då till Picasso, vår fina, fina hund. Han är en schäfer och 14 år gammal. Skulle han vara vid liv nästa gång jag kommer hem är det nästan ett mirakel. Han älskar mig och jag älskar honom, haha. Men han vet ju inte att vi förmodligen inte ses igen, hur berättar man det? Helt omöjligt! Fast jag har märkt på honom att han har fattat att det är nått i görningen...han är alltid i närheten av mig, så fort han har chansen lägger han sig bredvid mig. Så söt.
Ja, hej då Sverige, familjen och alla mina vänner. Vi MÅSTE ses igen.
Nu ska jag fortsätta "livin the dream".
Hej så länge!
Kommentarer
Trackback
