Vidare.

Jag är fri, och det känns skönt när jag säger det till mig själv. Men samtidigt väldigt flyktigt. Vad man är bestämmer man ju bara själv. Jag har sagt upp mig och blivit singel. Har fixat jobb i USA och åker i början på november. Men, jag flyr...
Det finns inget att stanna i Julmyra för, förutom mina fina underbara hästar. Jag är för ung för att medelåldern på alla jag möter varje dag är över 30.. I längden har jag nog roligare med folk i min ålder. 
Det är bara en sak jag kommer sakna med mitt jobb och det är Fool, en sån fantastisk individ men en sån förbaskat okunnig ägare.. Det är därför jag inte orkar vara kvar längre. Jag bryr mig och han bryter ner både mig och hästen.
Jag sitter egentligen och ska plugga nu, men det GÅR INTE! Vart hittar man motivationen när den verkar spårlöst försvunnen? Usch, vad tråkigt.
Ser fram emot min fest, jag har iaf planerat att ha kul då.
Kram hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0